Våra ambassadörer

Henry Ascher
Professor
Barn- och ungdomsläkare

Vad behöver människor för att återhämta sig efter att ha utsatts för krig, våld och livshotande trauman? Den samlade forskningen visar att stabilitet, trygghet och en förutsägbar tillvaro är en viktig förutsättning för läkning och framtidshopp. Men ständigt nya lagar och regler har lett till total osäkerhet om vad som gäller, både bland professionella och unga flyktingar. Det leder till ökad risk för fortsatt och förstärkt traumatisering, sämre möjligheter till integration och hot mot barns och ungas hälsa och utveckling på kort och lång sikt. Därför behövs en amnesti. Nu.

Suzanne Osten
Regissör

De unga flyktingar som tagit sig hit över alla farliga hinder bär i sin kropp erfarenheter och ett budskap om hopp och vilja till förändring. I Sverige bör vi ge de unga från bland annat Afghanistan möjligheter till att stärka vårt samhälle. Att utvisa dem till våldet är slöseri och grymt. Utan min ovälkomna, illegala flyktingfader under andra världskriget hade jag aldrig fötts, därför vet jag vad de unga går igenom i jakten på ett möjligt liv. Vill du kämpa för att de ska kunna överleva?

Marit Törnqvist
Illustratör
Författare

De kämpade sig fram till Sverige på en livsfarlig flykt. Ingen av oss kan ens förstå hur de klarade. Barn som aldrig varit barn. Krig, barnarbete, fattigdom. Många hade förlorat allt. Men i Sverige fick de löften om en framtid och flera fina hjälpsamma öppnade sina hem. Vilken obeskrivlig grymhet att först låta dem vänta under flera år och sedan utvisa dem till helvetet de lämnade. Nu flyr de vidare, gömmer sig och lever i ständig räddsla för gränspolisen. Barn som aldrig varit barn. Det finns inget alternativ. Vi måste ge dem amnesti.


Abdul Ghafoor
Founder an Director of Afghanistan Migrants Advice and Support Organisation (AMASO)

During the past 6 years I have met hundreds of young refugees deported from Europe to Afghanistan, including Sweden. Returnees face many problems, the deteriorating security situation in Afghanistan and the capital Kabul, the rising street crimes, nonavailability of social network, fear of recruitment by Taliban, ISIS or other insurgent groups and a range of other problems are what they face if they are not given a chance for life, a chance to stay in Sweden.  
Sweden, being one of the generous European countries in helping those in need of protection, should seriously reassess the situation of those facing deportation to Afghanistan and make them a useful part of the Swedish society, rather than deporting them back, only to become victim of human trafficking once again. Based on my working experience, majority of the young boys deported from Sweden and other European states have already remigrated or and the rest are looking for opportunities to flee again. 

There is no choice: Give these minors and young boys an amnesty!

Thomas Avén,
ordförande Läkare I Världen

De ensamkommande barn, ungdomar som på senare år kommit till Sverige, har inte flytt till Sverige, utan från sitt hemland. Flytt från krig och rädsla. Efter att först ha välkomnat dem, gett dem mat, husrum och vänner, så vänder nu Sverige ryggen till, och utvisar dem tillbaka till det helvete som de flytt ifrån. En del av dessa ungdomar träffar vi vid våra mottagningar inom Läkare i Världen. Deprimerade, ledsna, suicidbenägna. För att överleva ser vi att en del prostituerar sig. Andra blir rekryterade av kriminella gäng. De har inget val. De är hungriga och vill inte sova på gatan. Om Sverige, i stället för att utvisa dessa ungdomar, tagit tillvara all denna kompetens och entusiasm, så skulle vi alla tjäna på det. Vi behöver dessa ungdomar i Sverige, och de behöver trygghet och medmänsklighet. Amnesti nu!

Sara Brachet
fd projektanställd diakoniassistent i Svenska Kyrkan Paris

Jag möter dessa ungdomar (men även äldre, vuxna och familjer) sedan snart tre år, då dom kommer till Paris för att prova en ny och osäker asylprocess här. Att börja om på nytt, med nytt språk är tufft och många mår väldigt dåligt. Men alternativet - utvisning till Afghanistan - är förstås ingen lösning för de som flytt därifrån.

Dom bär med sig en stor sorg över vad dom förlorat i Sverige, och ofta en vrede över hur dom blivit behandlade av svenska myndigheter. Banden till det svenska civilsamhället är dock starka! Kontakten är tät den första tiden med familjer, vänner, lärare, diakoner... Och saknaden är definitivt ömsesidig.

Vilket slöseri att Sverige inte kan se dessa ungdomar som resurser! Dessa flyktingar har inte bara förlorat flera år av sina unga liv, utan Sverige har också förstört deras chanser till asyl i andra EU-länder (Dublinförordningen). Amnesti nu är det enda rätta!



Helena Lindholm
Professor
Freds- och utvecklingsforskare

Införandet av de (förlängda) tillfälliga migrationslagarna och införandet av korta tillfälliga uppehållstillstånd har kraftigt försämrat förutsättningarna för många som sökt asyl i Sverige sedan 2015. De ensamkommande unga (varav många nu förvisso hunnit blivit vuxna) har särskilt hamnat i kläm mellan snabbt föränderliga lagar och riktlinjer, otydlig och godtycklig tillämpning av lagar och regler. De har satsat år av sina liv för att försöka finna en ny framtid i Sverige, lärt sig svenska, skaffat sig gymnasieutbildning, rotat sig, hittat vänner och sammanhang. För andra har det varit långt svårare. De som väntar på besked i asylprocessen eller som fått avslag och lever i samhällets utkanter hamnar lätt i psykisk ohälsa, missbruk och utsatthet. Av humanitära skäl likväl som att förhindra att ett skuggsamhälle biter sig fast är amnesti för denna grupp det enda värdiga.